Äntligen dags för första hemma matchen och motståndarna denna kväll var KTH.

Vi visste inget om dagens motståndare mer än att dom, precis som vi vunnit våra första matcher, så det var lite spännande. 

Som alltid så handlade förhandssnacket om att ”hålla igen” men ha ett högt bolltempo, alltså att inte försöka komma till snabba avslut hela tiden, mycket pepp och snack, och givetvis att ha kul. 

När domaren blåste igång matchen så startade vi i ett ganska högt tempo och det gjorde nog att vi skapade lite problem för oss själva, passningarna satt inte riktigt, det blev några farliga hemåtpassningar som hade kunnat resultera i mål om inte Sara hade varit SBK’s svar på Usain Bolt och bröt deras chanser. 

Men det blev ordning på spelet allt eftersom vi blev varma i kläderna och spelet förlades på offensiv planhalva större delen av halvleken. 

Våra anfallare hittade bra djupledslöpningar och var ett orosmoment för KTHs backlinje och i minut 28 skulle det äntligen lossna, Frida dunkar in bollen framspelad av Safia och 1-0 är ett faktum. 

Det bjöds på mer sista kvarten med fina chanser bla på frisparkar och hörnor men vi fick vara nöjda med ledningen efter dom första 45 minuterna. 

1:a halvlek

’28 1-0 Frida ass Safia

Snacket i vilan handlade om att våra innermittfältare skulle backa hem ordentligt när deras målvakt hade sina utsparkar som var både höga och långa för att vi skulle vinna dom bollarna och ta udden av deras gameplan som verkade vara att snabbt spela bollen i djupled mot deras snabba forwards direkt på utsparken. 

Dessutom så efterlyste vi ordentliga, bestämda passningar framför våra spelare med fart, inte på hälarna. 

Andra halvleken blåstes igång och lite förvånad blir jag nog när det helt plötsligt är vi som blir pressade, vi slår bort bollar och är lite virriga, kan dom nya direktiven ha gjort att spelarna inte riktigt hittade rätt i sina positioner.

Men efter 8-10 minuter hände nåt, vi lyfter både axlar och huvuden och helt plötsligt sitter allt, precis allt och vi spelar en fantastisk fotboll igen, KTH hänger inte med och får stoppa oss med ojusta medel, vilket resulterar i en frispark mitt på offensiv planhalva i minut 11. 

Frida kliver fram och slår en boll som går ganska lågt över huvudena på alla i straffområdet och bollen hittar ända ner till vänstra stolpen där Cecilia S (C2) stöter in bollen med sin vänsterdojja. 2-0. 

Efter målet följer en ganska lång period där vi pressar men har inte någon tur med målskyttet, och dom få gånger KTH kom igenom kändes inte farliga utan kontrollerades kanska så bekvämt av våran fantastiska backlinje. Det kändes mer som 3-0 låg närmare än 2-1. 

Så i minut 80 fick vi ännu en hörna, Frida klev ut och slog den lång och ingen hade sett Derya smyga fram på bortre stolpen där hon relativt enkelt kunde stöta in 3-0 helt kallt. 

Nu var alla så upprymda och glada att spelet bara flöt på och minut 85 så fick Vera till den perfekta djupledsbollen på en Jossan i högsta fart, hon bara följde bollen, löpte ifrån sin bevakning och smällde in den i bortre gaveln, 4-0 och ridå, matchen var över och vi hade kunnat haft ett par till mål med tanke på att vi hade ett gäng fina målchanser via Safia och Matilda men målvakten i KTH gjorde bra insatser och fredade sitt nät. 

2:a halvlek

’56 2-0 C2 ass Frida (frispark)

’80 3-0 Derya ass Frida (hörna)

’85 4-0 Jossan ass Vera

Det jag tar med mig från denna match är tålamodet vi visar när vi inte riktigt hittar rätt i början av andra halvlek men liksom lyfter kollektivt och blommar ut igen efter några minuter. 

Att vi fick tag i första bollarna efter snacket i pausvilan för att hindra deras speluppbyggnad, och sen var vi både tvåa och trea på bollarna av bara farten. 

Vi är ett fantastiskt lag och det är som ett lag vi vinner dom här matcherna. 

Nästa match är borta mot BK Träsket på söndag, jag är tyvärr bortrest i helgen men ser fram emot att få läsa någon annans matchrapport som får mig att rysa av välbehag och lycka över vårat fantastiska damlag. 

//Pierre